Mamma, vem får utbrändhet?
Ett utbrändhet uppstår ofta när man blir klämd mellan förväntningar och möjligheter. Mellan egna förväntningar och andras förväntningar. Mellan egna möjligheter och de som bestämts utifrån. Bildligt talat står man med ryggen mot väggen och en lastbil kör mot en. Om man då står stilla är det ett nästan säkert tecken på utbrändhet.
Man måste dock inte stå still. Man kan alltid ta ett elegant steg åt sidan. Jag kan säga det så enkelt – för jag var också dum nog att stå still. Och i efterhand var det precis så enkelt: Jag behövde bara ta ett steg åt sidan.
Innehållsförteckning
Stress, sömn och de första tecknen på utbrändhet
Utbrändhet har blivit ett samhällsfenomen. Tiden runt omkring oss rusar förbi. Kraven och konkurrensen blir allt högre, liksom det inre trycket att hinna med allt och ligga i topp. Män ska göra karriär, vara bra pappor och män, ha tid för hobbyer och kompisar och allmänt vara väl insatta i vad som händer i världen. Åh, och så är det det där med fysisk kondition. Var ska jag hitta tid för träning nu?!
Mycket stress och lite sömn har blivit statussymboler. Stress betyder att man uppenbarligen gör karriär. Sömn kostar tid. Den tiden finns inte längre. Det drivs till sin spets med sömnmodeller som Uberman: sex gånger 20 minuters sömn. Det finns fortfarande 22 timmar per dag som man kan vara produktiv. Fantastiskt! Även om få går så långt hör man inte längre till på kontoret på morgonen om man säger att man sov åtta timmar i natt. Den som har tid att sova åtta timmar har väl inga mål.
Det som försvinner är lugnet. Redan smartphonen hindrar det. E-post, sociala nätverk, kortmeddelandetjänster. Åh, och man kan också ringa med de där sakerna. Vi är alltid tillgängliga, alltid uppkopplade, alltid överbelastade med information. Sociala krav får oss att skriva lika meningslösa kommentarer under de mest meningslösa inläggen.
Kroppen börjar anamma denna rasande rytm. Hjärtat lugnar sig inte, koncentrationen sviktar eftersom man hoppar från uppgift till uppgift, nervositeten sprider sig och sömn är inte längre möjlig. Det är tecken på utbrändhet.
Stenåldersidioten i den digitala tidsåldern
Problemet i historien är följande: Människan är inte gjord för den här typen av hastighet. Man kan inte surfa på internet med en C64. Våra kroppar och sinnen är fortfarande programmerade för stenåldern. Utvecklingen de senaste 30 åren har definitivt sprungit om Fred Flintstone. De 200 åren innan dess har vi redan gått på reserv. Vi klarar varken av mängden information eller de saknade viloperioderna.
Vår koncentrationsförmåga räcker inte till för det här. Oavsett hur mycket någon tror på det: människan är ingen multitaskare. Nej, inte ens kvinnor. I vår hjärna sitter en urgammal processor. Med en kärna. Parallell bearbetning är omöjlig. Uppgradering under de närmaste hundra åren är nog inte planerad av naturen.
De ständiga distraktionerna har gjort att människans uppmärksamhetsspann de senaste åren ligger under guldfiskens. Det är inget skämt. Och guldfisken har dessutom vattenkylning.
Människan nej. Vi skjuter tusentals uppgifter genom vår processor utan att låta den svalna. Resultat: processorn blir överbelastad och kan inte längre fatta de enklaste och mest uppenbara besluten.
Till exempel att ta ett steg åt sidan när du står med ryggen mot väggen och en lastbil kommer rusande mot dig.
Vad har det här med skägg att göra nu?
Egentligen väldigt lite. Och ändå väldigt mycket. Vägen ut ur prestationshetsen och utbrändhetsspiral är små stunder av lugn där processorn kan svalna. Det handlar alltså om att integrera små ritualer i livet som tvingar till lugn. Som ger utrymme och tid att svalna, se sig själv i ögonen och fråga: "Vad i helvete håller jag egentligen på med? Och är det här fortfarande vad jag vill och vad som är meningsfullt?"
Om du börjar måla tånaglarna eller låter skägget växa är upp till dig. Men gör något! Skägget har den extra fördelen att det boostar ditt ego. Om du också lyckas med tånaglarna, köp ett par snygga flip-flops till. Det är helt okej för mig!
Skäggvård för att varva ner
Det är helt omöjligt att vårda skägget utan att samtidigt smeka egot under det. Även om skägget i början inte växer så tätt som du skulle vilja. Ge det tid och ro så kommer det att växa. Och på vägen kommer det att börja ge dig tid och ro. Och just den ro behöver du för att inte bli krossad i den digitala tidsåldern.
Vänj dig vid att inte ta med mobilen in i badrummet. Gör varje rakning till en ritual som du kan uppleva medvetet. Njut av de olika rytmerna. Till exempel när du rör ihop rakskummet och när du stryker rakkniven. Se till att du verkligen gillar alla redskap som hör till denna ritual.
Du måste tycka om att titta på dem, ta på dem och lukta på dem. Hädelse eller inte: så blir varje steg i din skäggvård ett nästan religiöst ritual som hyllar dig. I dessa stunder som tillhör dig och ditt skägg blir du universums mittpunkt.
Och samtidigt töms processorn. Ju längre du håller på med denna ritual, desto mer självklart blir det. Det kräver inte längre medveten uppmärksamhet och blir en undermedveten njutning som ger dig ro att fokusera på dig själv.
Skäggvård som drivkraft
Just denna stämning är en drivkraft med en extraordinär kraft och styrka. Även om man naturligtvis aldrig får säga det högt, är det en form av meditation. Saker blir plötsligt klarare när du bara fokuserar på ditt skägg och medvetandet töms. Du ser samband som du inte sett tidigare och hittar lösningar på problem som du inte ens hade upptäckt.
Och du kanske till och med märker hur meningslöst det är att stå med ryggen mot väggen när en lastbil rusar mot dig.